Sista gången...

Sitter just nu med mamma på SÖS och hon får cellgifter för sista gången. Första gången jag är med dock.
Har en knasig känsla i magen...känns så fel att se giftet droppa in i hennes kropp.
Dripp. Dropp.
Nu för för första gången, sedan jag fick reda på Det, känns det som att det är på riktigt.

Det känns som att jag inte kan slappna helt av förrens alla behandlingar är slut. Känns nästan som att jag vägrat att acceptera att det faktiskt har hänt dig.

Men är otroligt stolt över dig mamma som gått igenom detta. Du är så otroligt stark! Jag beundrar dig. Hade samma sak hänt mig hade vette fan om jag hade orkat hålla mig så pigg och på alerten som du ändå varit.
Älskar dej för alltid bästa mamma....

Snart är det över....