Usch....fick för någon vecka sen reda på att en gammal vän till mig hade tagit livet av sig.
En riktigt glad, lite ostabil och osäker kille men ändå den som man inte hade förväntat sig något som detta av.
Har nu i efterhand förstått att han gått och burit på något inom sig väldigt länge...men ingen vet vad.
En dag tog han bara på sig skorna och gick ut för en sista promenad....vet inte riktigt hur det gått till heller.
Men kan samtidigt bli så arg och tycka att det är så fegt gjort....att ta den lätta vägen ut!! Han hade en son som nu kanske är runt 10. Hur kan man lämna sitt barn!?!? Låta denne leva med sorgen hela sitt liv....inte visa att man måste kämpa mot svårigheter. Hur tufft det än kan vara.
Usch...så himla hemskt bara...
Kollade nyhetsflödet på facebook igår och då såg jag att hans tjej och hennes dotter skrivit på hans sida...då bröt jag ihop! Tårarna bara sprutade!
På hans sida på fb var det många inlägg från henne och säkert ett sätt för henne att bearbeta sorgen. Hon skrev till honom precis som att han fortfarande fanns....och då grät jag bara ännu mer.
Vet inte vad jag skulle göra om något så hemskt skulle hända någon i min närhet. På något sätt kommer man ju över det men....ja....vill inte ens tänka på det. Man ska ta vara på de relationer man har och försöka att inte ta varandra för givet.
All styrka till er som gått/går igenom det otänkbara....
Sov gott P och jag hoppas att du funnit din ro....
Ja det är hårt och det förändrar .....
SvaraRaderaHan mådde nog väldigt väldigt dåligt!
Kram svärmor