Promenadglädje

Idag var jag ute på en powerwalk på väg till barnbasaren.
Så går jag längs med gångvägen då det kommer en äldre man i motsatt riktning gåendes mot mig med gångstavar, iklädd i finbyxor och man såg skjortan sticka upp under jackan. Och han såg bara så lycklig ut! Och jag minns att jag hann tänka att "vilken duktig farbror som är ute och går". Så jag gick väl där och smålog för mig själv och precis när vi skulle passera varandra möts våra blickar och han säger hej och stor ler. Jag hälsar löjligt glatt tillbaka och går sedan och småflinar hela vägen ända fram till basaren.
Det jag ville ha sagt med detta var att bara ett: Hej! Kan göra en så glad!

Mer Hejande åt folket tycker jag!

xoxo